Denna bok Àr en beskrivning av de mest karakteristiska dragen i den svensksprÄkiga romanen och novellen frÄn de senaste decennierna, frÄn tiden runt millennieskiftet.
Flera teser formuleras. En Àr att den svenska prosaberÀttelsen idag allmÀnt kan karakteriseras genom de tre genretermerna metafiktion, faktion och autofiktion.
En annan grundtanke gÀller det sprÄkfilosofiska synsÀttet i den svenska nutidsepiken, vilket kan karakteriseras som tendentiellt nominalistiskt eller strukturförnekande.
Som en följd av detta föreligger ett pÄtagligt ointresse för ett bredare och mera djupgÄende historiserande tÀnkande.
Den svenska prosaepiken idag uppvisar alltsÄ fÄ försök till mera intrÀngande gestaltningar av det historiskt förflutna. Men den svenska nutidsprosan kÀnnetecknas heller inte av nÄgot större intresse för framtiden. IstÀllet utmÀrks den av en inriktning mot mest bara hÀr och nu.
SamhÀllet idag Àr sÄ komplext, hastigt förÀnderligt och oförutsÀgbart att nutidsmÀnniskan förnimmer framtiden mer som ett hot Àn som ett löfte. Denna kÀnsla av hot speglas i nutidens svenska roman genom en dystopisk snarare Àn utopisk grundton.
