Med kraftfulla Ärtag ror Artur sin fullastade bÄt genom det mÄnskimrande vattnet. Han lyfter Ärorna och glider tyst fram pÄ den spegelblanka ytan, öronen spetsade för att lokalisera ett ljud han tyckt sig uppfatta. HjÀrtat bultar snabbare nÀr ljudet nÀrmar sig, och paniken ökar. Vad ska han göra? Plötsligt försvinner ljudet, och en illavarslande tystnad rÄder.
Vilande pÄ Ärorna kÀnner Artur skrÀcken förlama honom. Kan det ha varit tullkryssaren han tyckte sig ha hört? Om de fÄngar honom med smuggelsprit ombord Àr det ute med dem. Samma om de hinner ifatt honom innan han nÄr Lagunen. Han kÀnner fÀngelset skrÀckinjagande nÀra.
Men han mÄste fortsÀtta. Med tyst rodd nÀrmar han sig Lagunen och drar en djup suck av lÀttnad nÀr han inte lÀngre hör motorljud. Lagunen erbjuder skydd, för grunt för tullkryssaren att följa.
Precis nÀr han slappnat av och hÀmtat andan, dyker som frÄn ingenstans, en stor mörk siluett upp, knappt hundra meter bort. Skuggan kommer glidande som ett spökskepp. Det Àr kryssaren, med motorerna stoppade, nÀrmare Àn nÄgonsin. Kroppen skakar av upphetsning och Artur kÀnner hjÀrtat slÄ vildsint i kroppen.
Skall han och Johan klara sig helskinnade hÀrifrÄn?
