Modern italiensk, existentiell klassiker i efterlÀngtad nyutgÄva
Den unge officeren Giovanni Drogo Àr fast besluten att försvara sitt land i det krig som alla vÀntar pÄ. Han anlÀnder, full av idealistiska ansprÄk, till fÀstningen Fort Bastiani, en utpost överblickande den ödsliga Tataröknen, och möts dÀr av Äldrade veteraner som aldrig sett ett spÄr av fienden. Utan att han mÀrker det gÄr samma öde honom obönhörligen sjÀlv till mötes. Medan han vÀntar pÄ den beryktade fienden har dagar blivit till Är, och Är till decennier. Under den gÄngna tiden har hans gamla vÀnner inne i staden gift sig och fÄtt barn, levt fullvÀrdiga liv, allt medan Dino och hans medsoldater suttit ut en enda lÄng och tÄlmodig vaka.
Dino Buzzatis Tataröknen - ofta jÀmförd med Franz Kafkas Slottet och Albert Camus Myten om Sisyfos - skrevs 1938 nÀr hela vÀrlden vÀntade pÄ att kriget skulle bryta ut. Det Àr samtidigt en svidande kritik mot det militÀra livet och en stillsam betraktelse av det mÀnskliga begÀret efter Àra.
I översÀttning av Eva Alexanderson, med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Torbjörn Elensky.
DINO BUZZATI [född 1906 i Belluno, död 1972 i Milano] var en italiensk författare, journalist och konstnÀr med en bred litterÀr repertoar. Hans verklista inkluderar utöver romanerna ett antal novellsamlingar, men ocksÄ dramatik, lyrik och libretton. Mest kÀnd Àr Buzzati för den existentialistiska romanen Tartaröknen [Il deserto dei Tartari, 1940] som kommit att betraktas som en modern italiensk klassiker.
