"Gratulera mej inte för tidigt. Man vet inte hur det går. Fast jag hoppas förstås att det ska gå precis som ni tror. Tänk, om man skulle vara förlovad nästa år?"...
Minns ni, att jag slutade min förra bok ungefär så där? Ja, kära ni, det har gått precis som jag hoppats, och som ni misstänkt. Jag är förlovad! Med vem? Tänk, om det inte blev med Erik? Usch, nej, jag ska inte prata dumheter nu. Naturligtvis blev det Erik! Jag hoppas, att också ni tycker om honom litet? Mina beskrivningar på mitt hjärtas kavaljer har väl gjort att ni lärt känna honom en smula? Men oh, jag känner ännu hur det kryper i mej då jag tänker på hur vi blev förlovade, Erik och jag. Usch, denna Peter, vad allt har han inte ställt till med under sitt liv. Brrr! Men bröder är väl sej lika, skulle jag tro! Säkert har ni också något sådant exemplar, som gör rackartyg då och då, eller hur?
