"Jag vill ha dig, Alexander. Och jag dig, sÀger du med intensiv blick.
Och sÄ fyller du mig. För din kuk mot mig, mot min öppning, in i mig. Hud möter hud och tvÄ delar blir till en. Det vibrerar, skakar, hÄrt och som i smekningar."
Jag har Àlskat utan att be om vare sig ursÀkt eller lov.
En del av mina Ă€lskare har inneburit korta, ibland enstaka, möten. Andra har blivit till en relation, ett lĂ€ngre, eller Ă„terkommande förhĂ„llande â ja till och med ett Ă€ktenskap. I vissa fall har mina Ă€lskare varit nĂ„gon i min egen Ă„lder, ibland har han varit betydligt Ă€ldre. Jag har varit med honom Ă€ven nĂ€r nĂ„gon annan, eller mitt eget samvete, försökt sĂ€ga ifrĂ„n. Men istĂ€llet för att lyssna, och vika undan, har jag fortsatt. Ălskat och Ă€lskats.
Aldrig, aldrig har han sagt nej till mig. För mina Àlskare, de har lÀngtat efter min kropp lika mycket som jag har lÀngtat efter deras.
B. J. Hermansson skriver pÄ ett sprÄk som Àr svÄrt att likna vid nÄgon annans. Författaren lÄter med skicklighet sina noveller svÀva mellan det rappa och det poetiska. Samtidigt inspirerar texternas underliggande ton lÀsaren att tÀnka kring, och ifrÄgasÀtta, vÄra etablerade förestÀllningar. Ofta gÀllande norm och sexualitet.