Dubbelgångaren

Goljadkin är en lägre tjänsteman vid ett större ämbetsverk i Sankt Petersburg. Han känner sig förödmjukad i det starkt klassindelade samhället och drömmer orealistiskt om en högre position och mer inflytande. Hans ambitioner gäckas gång på gång och han känner sig kränkt och förnedrad. Detta resulterar i ett sjukligt sinnestillstånd där han inbillar sig möta sitt alter ego – Goljadkin den yngre – som klarar av det han själv inte förmår. Denne armbågar sig fram helt samvetslöst och gradvis tränger undan Goljadkin den äldre, som reduceras till en skygg dåre.

Dostojevskijs andra roman, Dubbelgångaren, utkom 1846, medan Dostojevskij fortfarande var en ung, hyllad och lovande författare. Med sin psykologiska studie av människans komplexa, ofta motsägelsefulla natur som under ogynnsamma omständigheter kan utvecklas till sjuklig schizofreni har romanen blivit en klassiker.

"Idén som finns inbäddad i Dubbelgångaren – den inre sprickan mellan självbild och verklighet, mellan vad en person vill tro om sig själv och vad han egentligen är – utgör Dostojevskijs första gestaltning av en karaktärstyp som kom att känneteckna honom som författare. Goljadkin är förfadern till alla Dostojevskijs splittrade karaktärer... såsom Källarmänniskan, Raskolnikov, Stavrogin och Ivan Karamazov." – Joseph Frank, Dostoevsky