"NÀr jag tÀnker tillbaka pÄ mig sjÀlv dÄ, 1964, infinner sig en kÀnsla av totalt frÀmlingskap. Kan det ha varit jag? Var jag helt galen? Modig? Eller bara omdömeslös?"
SÄ skriver Gunilla Thorgren i början av sin berÀttelse om sitt eget liv i ljuset av den nya svenska kvinnorörelsen. Hon var en av de första kvinnorna i Grupp 8, hon skrev i Kvinnobulletinen, var aktiv i musikrörelsen och kom in i kulturpolitiken. Hon berÀttar om sitt liv som ensamstÄende mamma till tre barn, om morfar och mormor och deras djupa förankring i den traditionella arbetarrörelsen med sitt konservativa kvinnoideal. Hon skildrar Grupp 8:s vilda aktioner och hÄrda strider och den lÄnga, mödosamma kampen för att förÀndra socialdemokratin. Det Àr en skildring inifrÄn av det som kallats en revolution pÄ svenska: kvinnornas revolution.