För hundra Är sedan var Henri Bergson utan tvekan vÀrldens mest kÀnda filosof. Bergsonianismen blev en kulturell och filosofisk rörelse med ett stort inflytande i vetenskapliga, kulturella och konstnÀrliga sammanhang. Bergson ville med sin filosofi visa pÄ naturvetenskapens begrÀnsningar och att den speciellt kom till korta nÀr det gÀllde att förstÄ det levande, medvetandet och det specifikt mÀnskliga.
Henri Bergson fick nobelpriset i litteratur 1927. SkÀlet var att Nobelkommittén ansÄg att han i en materialistisk tidsÄlder hÀvdade andens sjÀlvstÀndighet och att han i sina skrifter visade att han var en stor konstnÀr och en av den franska prosans yppersta mÀstare. I förhÄllande till alla stora rörelser skapas motkrafter. Dessa motkrafter blev sÄ starka speciellt under 30-talet att Bergsonianismen undertrycktes och nÀstan tynade bort.
Det finns nu ett stort förnyat intresse för Bergson och i boken visas att det i hans filosofi finns bÀrande idéer som vi i vÄr tid Àr i stort behov av. De vetenskapsteoretiska verktyg som Henri Bergson förser oss med Àr ovÀrderliga och fullt anvÀndbara nÀr vi skall förhÄlla oss till dagens frÄgestÀllningar och problemomrÄden. De bildar dessutom ett nödvÀndigt och livgivande alternativ till de mekanistiska metoder som den moderna digitaliseringen förser oss med. VÄrt inre liv, vÄra kÀnslor och vÄr existens blir i allt större utstrÀckning utsatt för den digitaliserade process som pressar allt in i ettorna och nollornas trÄnga ramar.