Efter andra vÀrldskrigets slut flydde nazisten Alois Brunner till Syrien. DÀr levde han i bÀsta vÀlmÄga, förhÄllandevis öppet om Àn under det falska namnet Georg Fischer. I Damaskus umgicks han med österrikiska ambassadörer, syriska regeringsmÀn, venezolanska terrorister, vÀsttyska vapenhandlare och diverse förrymda nazister. Den svurne antisemiten hade nÀra kopplingar till bÄde den tyska och den amerikanska underrÀttelsetjÀnsten, och Àgnade sig dÀrutöver Ät allehanda mer eller mindre ljusskygga affÀrer. Utöver att föda upp kaniner bidrog han med att utveckla Syriens kemiska vapen. Hela tiden jagades han av Mossad och andra rÀttskipare.
Varför skyddades Alois Brunner av den syriska regimen? Vad Àgnade egentligen Brunner sig Ät under de mÄnga Ären i Damaskus? Varför blev Brunner aldrig straffad, trots att han upprepade gÄnger dömdes för de förbrytelser han begick under andra vÀrldskriget? I Eric Ericson och Susanna Wallsténs Mannen i Damaskus sammankopplas nutid och dÄtid. UtifrÄn historien om Alois Brunner skapas en berÀttelse om bland annat Syrien, storpolitik och etik.
Under arbetet med Mannen i Damaskus har Eric Ericson och Susanna WallstĂ©n besökt Ă„tskilliga arkiv. De har intervjuat historiker, diplomater, nazistjĂ€gare, förintelseförnekare, inspĂ€rrade terrorister och mĂ„nga andra. Efterforskningarna har fört dem till bland annat Egypten, Ăsterrike, Tyskland, Frankrike, Marocko och SikeĂ„.