När den belarusiska författaren Svetlana Aleksijevitj belönades med Nobelpriset i litteratur 2015 lyftes hon fram som en förnyare av den dokumentära litteraturen och som en frigörare av den sovjetiska kvinnan, men också som en regimkritisk dissident i exil i Europa.
I Axel Burénius essä ser vi hur svartvit och förenklad den gängse bilden av den sovjetiska författaren är, hur problematiskt det är att fånga verkligheten redan i Aleksijevitjs hyllade intervjuteknik – liksom i våra mediala bilder av Rysslands krig mot Ukraina, som i vår bristande förståelse av det ukrainska lidandet.
Utöver sin knivskarpa analys av Svetalana Aleksijevitjs skrivande – från hennes tidiga partitrogna uppdrag som journalist och hennes stora litterära genombrott på 1980-talet, till revideringarna av hennes tidiga böcker – intervjuar Burénius i sin essä en handfull ukrainska flyktingar i Sverige om deras upplevelser av den fullskaliga invasionen den 24 februari 2022 och den påföljande flykten från hemlandet.
De brännande intervjuerna fördjupar och nyanserar vår förståelse av motsättningarna öst–väst, ryskt–ukrainskt, utan att för den skull relativisera frågan om vem som är aggressorn i Rysslands krig mot Ukraina.
Persona är den tredje titeln i Fri Tankes essäserie efter Mårten Arndtzéns Konsten är vi och Johan Heltnes Sympati för djävulen.
