"Tusan ocksÄ, utbrast plötsligt pappa Roland nÀr han suttit orörlig sedan en kvart med ögonen fÀstade pÄ vattenytan, medan han dÄ och dÄ med mycket lÀtta rörelser lyfte pÄ sin metrev som försvunnit i djupet."
Pierre och Jean (1888) rymmer mycket av det som hör till det vÀsentliga i Maupassants författarskap; en friskhet i observationen och en spelande ironi - sÄ ocksÄ en pessimism, som bottnade i en stark upplevelse av mÀnniskans ensamhet och svÄrighet att nÄ kontakt med andra annat Àn genom sinnena. Och hÀrtill en medkÀnsla, som ocksÄ kommer till tals i denna sköna berÀttelse, som inte Àr ironisk och inte anekdotisk, men ÀndÄ spÀnnande. En berÀttelse om ett psykiskt hÀndelseförlopp, med klart tecknade figurer mot bakgrunden av hamnlivets och fiskefÀrdernas Le Havre.