- Nej.
- Va? Johan vÀnde sig förvÄnat om.
- VadÄ nej?
- Nej, jag vet inte vad en tuggummiautomat Àr för nÄgot.
Johan Gerbera suckade och skakade pÄ huvudet. Jovisst, allt var egentligen bara bra. Han trivdes pÄ jobbet och hade bÄde intressanta arbetsuppgifter och trevliga kollegor. Men var kom alla okunniga nyanstÀllda ifrÄn och varför skulle han ansvara för deras utbildning? Kunde det bli vÀrre? Det kunde det, mycket vÀrre.
SmÀllen som kom helt ovÀntat bara nÄgon vecka senare kÀndes i hela kroppen och rev upp hans trygga tillvaro. Plötsligt stod han dÀr helt förvirrad och allt annat Àn stadigt. DÀrefter kom svÀngningarna fort, en efter en, och de skulle i grunden förÀndra hela hans liv.
Mitt i röran kÀnde han ett starkt behov av att fÄ stanna till och tÀnka igenom hur han ville leva livet framÄt. Han insÄg att vÀrlden pÄ mÄnga olika sÀtt var större Àn Linköping. Varför inte anvÀnda sprÄkresan till Spanien till att bli en nystart, livet 2.0. Vid besöket i en liten och förfallen spansk stad med nÀstan samma namn som han sjÀlv, San Guerber, fick han lÀra sig att Àven smÄ orter kan ha stora vÀrden. Var det 2.0?