Adrian refuses to be taken back to that shitty home, and here on the camp he can no longer stay.
Though he would like to, and now that he’s started making friends. And not least, his heart beats for Amir.
But the shit at home, the head there, with his disgusting pawing, he does not intend to be with more.
And he has promised his mother to take care of himself, during his sentence, which he has done. Because otherwise, he would not be allowed to be here on the camp now.
But to have that disgusting old man hanging over him all the time – it’s not just a difficult thing to try to deal with – it’s like a worst nightmare too.
And now he has opened his eyes to the sweet, handsome, and sexy Amir. Maybe he can seek support and comfort from him – in all misery?
(For more information and sample reading, see: www.panen.se)
Adrian vägrar att bli hämtad tillbaka till det där skithemmet, och här på kollot kan han inte stanna längre.
Fast han skulle gärna vilja det, och nu när han har börjat få vänner. Och inte minst så slår hans hjärta för Amir.
Men skiten på hemmet, chefen där, med sitt äckliga tafsande, tänker han inte vara med om mer.
Och han har lovat mamma att sköta sig, under sin strafftid, vilket han ju har gjort. För annars skulle han inte fått vara med här på kollot nu.
Men att ha den där äckliga gubben hängandes över sig hela tiden – det är inte bara en svår pärs att försöka hantera – det är som en värsta mardröm också.
Och nu har han fått upp ögonen för den söte, snygge och sexige Amir. Kanske kan han söka stöd och tröst hos honom – i allt elände?
(För mer information och provläsning se: www.panen.se)
