Marianne E. Gunve presenterar, i sin debut med den tvetydiga titeln "Fina flickor", ett ambivalent kvinnoportrÀtt med nÀrhet och nerv. Vi möter en debutant med ett blommigt sprÄk pÄ mörk botten.
Ămnet Ă€r klassiskt, vi fĂ„r följa en ung kvinna frĂ„n första förĂ€lskelse och vidare in i en vĂ„ldsam relationshistoria som i grunden likavĂ€l skulle kunna utspela sig idag. Vad Ă€r dĂ„ skillnaden? PĂ„ Clarys tid var frigörelse och kampen för en egen identitet inte lika sjĂ€lvklar som den borde vara för dagens unga kvinnor.
VÄr resa med Clary pÄbörjas nÀmligen dÄ det var viktigt att hÄlla pÄ sig eftersom lidande och lidelse lÀtt blandades samman och gifte sig till personliga katastrofer. En kvinna valde ofta inte sjÀlv, varken partner eller livsvÀg. Det var centralt att bli utvald. Att bli sedd, att bli bejakad.
LÀngtan som driver huvudpersonen Àr ibland större Àn hennes hjÀrta mÀktar med och det krÀvs sjÀlvinsikter och mod för att Clary ska bli en hel person med tillgÄng till sina egna erfarenheter, för att hon ska bli en kvinna som kan stÄ upp för sig sjÀlv.
/ Petra Revenue, Författare och regissör
