Hjärtats skafferi

Helhetsintrycket är ”nja”. Som så ofta i feelgood-litteraturen är den här berättelsen befolkad med väldigt speciella människor, och det blir lite för mycket av det goda, tycker jag. Det händer till exempel alltför frekvent att någon för huvudpersonen obekant tar tag i hennes hand och drar in henne någonstans – helt vänligt, men också helt orealistiskt när det sker gång på gång. Ett annat problem med berättelsen är att den har för många ingredienser, för att använda en metafor som passar romanens huvudtema. Jag tycker det var synd att bränna av allt detta i en och samma berättelse. Den blir liksom överlastad och känns för lång (men en annan läsare kanske njuter av de många trådarna och hur de hänger ihop). För mig dras betyget allra mest ner av att översättningen till svenska är väldigt slarvigt gjord. För att bara nämna ett exempel så har översättaren blandat ihop ”recept” och ”kvitto” (eng. recipe och receipt), vilket i just den här berättelsen har en direkt avgörande betydelse då både recept och kvitton flera gånger förekommer i samma meningar. Har översättaren ens hunnit bry sig om själva storyn, när hennes deadline tickade allt närmare? Förlagen har alldeles för bråttom med att tillfredsställa oss läsare och vår hunger efter feelgood. Det går allvarligt ut över kvaliteten.

Insikt i olika människors liv och tankar är fascinerande och hur man kan komma över olika problem genom att de kommer upp i ljuset vid samtal.