Tidigt en morgon ringde mormor och sade att vi måste komma och hälsa på dom med det snaraste. Dom längtade så gräsligt efter oss, sa hon. Det var nog Stina som lockade mest, förstod jag. Sagt och gjort! Följande dag tog vi bussen till mina morföräldrar. Dom bor ju i närmaste stad och det är bara två timmars bussresa dit.
Lillan förhöll sig lugn och snäll under resan och sov halva vägen. Pricken däremot var litet besvärlig. Hade svårt att sitta stilla och att hålla inne med sina så kallade iakttagelser. I närheten av oss satt en gammal man med långt, vitt skägg och buskiga ögonbryn.
— Mamma, är det där en gammal jultomte? frågade Pricken plötsligt och högt och pekade på mannen med skägget.
— Tyst! viskade jag till honom.
