Resor i glÀdje och fruktan Àr ingen vanlig resebok, snarare en sorts lyriskt svepande fÀrd genom vÀrldens olika lÀnder dÀr Maria Wine ocksÄ pÄ samma gÄng tycks göra en liknande resa inom sig sjÀlv. Hennes nÀstan H. C. Andersenska lekfullhet kommer till sin fulla rÀtt, samtidigt som hennes inre skrÀckförestÀllningar under resorna fÄr en motsvarighet i realistiska skrÀckupplevelser sÄsom jordbÀvningen i Agadir, översvÀmningar, trafikolyckor eller vilsegÄng i Marrakeshs labyrintartade grÀnder.
Vi fÄr följa henne till mÄnga olika platser i vÀrlden. Oftast sveps vi hastigt med, men fÄr ibland ocksÄ sitta lugnt och njuta av morgonens utsökta kaffebricka i Köpenhamn eller göra en resa inom ett litet rum. Hon ger oss psykologiska portrÀtt av mÀnniskor som hon möter under sina resor. Hon tillÀgnar Eilath och det krigsskövlade Warszawa var sin prosadikt. Vi fÄr vara med om en uppgörelse med hennes barndomsstad Köpenhamn och vi fÄr betrakta London och Bern genom en sjÀlvupptaget nyförÀlskad kvinnas ögon. Hon beskriver sin vandring tillsammans med andra utlÀnningar lÀngs den kinesiska muren och ett annat stycke tillÀgnar hon ett kinesiskt vin: Doftande snö, som blir ett prosapoem.
Sitt förord Till lÀsaren, slutar Maria Wine med följande rader: "Det sÀgs ju, att resa bort Àr att dö en smula, men jag vill tillfoga: att Äterkomma Àr att uppstÄ pÄ nytt."
