En höst flyttar Tomas Skarfelt ut till landet, för att vara nĂ€ra sin gamla mor. SjĂ€lv har han jobbat hela sitt liv pĂ„ statistikcentralen, Statis. Vid sidan av jobbet har han skrivit och till och med publicerat en diktsamling. Han gör anteckningar om besöken hos mor pĂ„ Ă„ldringshemmet, om Slanten, en grannpojke som han för viktiga samtal med, om naturens skiftningar men kanske framförallt om det som hĂ€nder med honom sjĂ€lv: Han Ă„ldras, han blickar tillbaka, han fortsĂ€tter att stĂ€lla frĂ„gor. Han invaderas av minnen: âAllt möjligt försöker numera passera rakt igenom mig. Jag hĂ„ller pĂ„ att bli en diversehandel.â
Blad ur höstens arkiv Àr en storslagen avslutning pÄ Carpelans mÄngsidiga författarskap.
