Jill som Àr författarinna fÄr ett resestipendium och beslutar sig för att lÀmna den svenska vintern bakom sig. Hon hyr ett hus i norra Italien, pÄ blomsterrivieran i nÀrheten av det mytomspunna Sanremo. DÀr lÀr hon kÀnna en grupp utlÀnningar, som med sina vitt skilda bakgrunder alla har nÄgot lÀtt nostalgiskt över sig. De saknar förmÄga att bryta upp, har inget att ÄtervÀnda till, och vet egentligen inte varför de stannar i Montalto dÄ sommaren övergÄr i höst och senare vinter.
Den italienska vintern Ă€r rĂ„fuktig och melankolisk. Barerna i byn börjar slĂ„ igen och de glada byafesterna Ă€r ett minne blott. Ădsligheten brer ut sig, turistsĂ€songen Ă€r över. Praktiska umbĂ€randen, fukten och kylan, men inte minst bybornas misstĂ€nksamhet prĂ€glar tillvaron.
Med inlevelse och humor skildrar Britt Arenander i sin roman Jills och de övrigas dagliga liv i Montalto. Tillsammans dövar de sin oro inför framtida beslut, lyssnar med vemod pÄ Janis Joplin eller drar frÄn bar till bar. Mellan dem utvecklas en samhörighet och en vÀrme som gör det lÀttare att hÀrda ut över vintern.