Trollkungen, som hade stĂ„tt och sett upp mot det öppna fönstret, medan han bekymrat undrade vad som hĂ€nt Hoppsan och Snokis, sĂ„g den lilla blixtrande saken komma susande och höll utan att tĂ€nka pĂ„ det ut sin hand âŠ
I nÀsta ögonblick lÄg trollringen i hans öppna hand!
Trollringen! Var det sant ⊠var det möjligt? Ja, det var det. Det var trollringen! Och den bara lÄg dÀr ⊠Som om den alldeles sjÀlv hade hittat tillbaka till den som rÄdde om den.
Men det var inte bara trollkungen som hade sett, nĂ€r trollringen susade förbi. Skvallerina hade ocksĂ„ sett den! Och med ett hest skri dök hon rakt ner mot trollkungens hand âŠ
