Det har hunnit bli det glada tjugotalet i andra delen av Malou von Sivers personliga familjekrönika. Ute i vĂ€rlden finns en nyvaken optimism och utsikter om en större frihet. Men villan i Ăppelviken Ă€r full av sorg. Axel Silversjös Ă€lskade hustru har dött i barnsĂ€ng. Edwin, den nyfödde sonen, blir olycksbarnet. Han som Ă€r orsaken till att idyllen slagits sönder.
Axel fÄr nytt hopp nÀr han trÀffar den unga och livsglada Hedvig. à terigen kan kÀrleken bli det som för honom tillbaka till livet. Men kan han vÀnda blicken frÄn det förflutna, frÄn den krossade drömmen till den nya vardagen?
Vi fÄr följa Edwins uppvÀxt under trettio- och fyrtiotalet. VÀrlden gÄr frÄn rus till oro, krigets skugga brer ut sig. Edwin fÄr lida för sin fars inre kval och svÀr pÄ att aldrig bli som honom. Han Àr rÀdd för att han har Àrvt sÄret, som en förbannelse.
Malou von Sivers berÀttelse har utgÄngspunkt i hennes egen familjehistoria och sommarprat frÄn 2016. Det handlar om att försöka förstÄ hur ett sÄr kan Àrvas frÄn generation till generation, ett arv som ocksÄ har format henne som mÀnniska.