Utsikt från en grästuva

Utsikt från en grästuva innehåller vad Harry Martinson kallade småprosa, en del som helt eller delvis varit tryckt i olika sammanhang tidigare, en del specialskrivet för boken. Den gemensamma nämnaren är upplevelsen av naturen, företrädesvis den svenska natur som Martinson ägnat så stor del av sin diktning och alldeles särskilt då sommaren. Denna naturupplevelse väcker säkert genklang hos varje läsare men får sin spänning av de avslöjanden den innehåller av diktarens egen tanke- och minnesvärld. Få förenar som Martinson lidelsen för fakticitet med förmågan att överföra verkligheten till vision och stämning. Perspektivet växlar också ständigt på ett tankeväckande sätt. Än är blicken fäst vid grästuvan och dess mikrokosmos av strån och kryp, än höjer den sig mot horisonten och konstaterar att ett stackmoln över den svenska skogen kan vara ståtligare än något Gaurisankar.