"Händerna är människans första påhitt, med vilket hon skapar sitt andra, tredje, fjärde påhitt. Händerna är all lögns skapare."
Åsa Maria Krafts debutbok är sorgfälligt systematisk: här ska människans fyra grundläggande påhitt undersökas; en koreografi ska urskiljas. Fast påhitten är nog fler än fyra när allt kommer omkring. "Personen", "psykoneurosen", "poetiken" och
"predikatet" är bara början. I korta prosalyriska stycken börjar en värld träda fram. En berättelse börjar ta form, en utveckling - från barnets sinnliga, taktila sökande efter sammanhang till den unga kvinnans smärta och längtan, från händernas trevande lögn till textens egen narrspegel. Så småningom ersätts barnets vilsna lekar med det erotiska spelet. I sin uppfinningsrika undersökning av den sinnliga kärleken använder Kraft lika gärna grammatiska lekar som rent pornografiska positioner. Jeanne d´Arc brinner i fjärran. Den andra kvinnan smeker sig själv på ett mittuppslag. En man har svikit. Ett barn har fått en vuxen kropp. Dessa märkliga påhitt måste undersökas. Texten prövar, trevar och känner - hela tiden med barnets lika nyfikna som skrämda undran i behåll.
