Detta är den tredje delen i självbiografin som tar vid då Louise, femton år gammal, drabbas av anorexi. Sjukdomen har ett fast grepp om henne i över åtta år.

Samtidigt finns här en berättelse om något som skavt inom henne i många år – förträngda minnen från barndomen som visar sig handla om sexuella övergrepp. Dessa minnen, djupt inom henne, har Louise tidigare aldrig kunnat formulera ens för sig själv och därför heller aldrig förstått innebörden av.

Louise önskan med sin berättelse är att inge hopp till den drabbade om att det faktiskt går att bli både frisk och fri. Men också att ge mer förståelse till vårdpersonal och anhöriga.