Något bättre än att ge den till oss kunde han knappt hitta på, för vi satte ögonblickligen i gång — och så var Karusellhuset* ett faktum!
Och nu skulle vi ta det i besittning. En hel lång sommar låg framför oss — för första gången skulle vi "fira" den på eget sommarnöje — bad, fiske, båtfärder, utflykter hägrade. Hela våren talade vi inte om något annat.
Det slog faktiskt ner som en bomb, när pappa en dag vid middagsbordet sa:
— Hur har ni tänkt finansiera det hela? Är det verkligen ekonomiskt försvarligt att slå dank en hel sommar? Har vi råd till det?
— Ferieskola! skrek jag. Ferieskola på Branten!
Det blev verkligen tyst. En lång stund. De hade fått något att bita i.
