En kvÀll den 9 mars 1975 ringde min far. Byggnadsfirman Sigge Bengtsson skulle hÄlla ett viktigt möte kvÀllen dÀrpÄ och far ville att jag skulle deltaga. "Det gÀller ditt framtida arv, sÄ du mÄste komma hit." Jag hade inte fÄtt nÄgon roll inom firman och det visste far mycket vÀl. Han insisterade dock pÄ att jag mÄste nÀrvara. Ett viktigt dokument skulle undertecknas. GÀllde det aktiefördelningen, undrade jag? "Kom pÄ utsatt tid, sÄ fÄr du veta resten", var hans korta svar. à ret var 1975 och jag blev arvlös.
KvinnobarriĂ€ren Ă€r en berĂ€ttelse om bekrĂ€ftelse och skam, och en kvinnas kamp för att bli accepterad i sĂ„vĂ€l ett mansdominerat skĂ„nskt samhĂ€lle som i sin egen familj â dĂ€r faderns beslutsamma stĂ€mma rĂ„der. Donna Bengtssons historia skildrar de smĂ„ som stora kvinnofrĂ„gorna i ett SkĂ„ne under omvandling. HĂ€mnd, maktbegĂ€r, ekonomisk besatthet, kvinnoförakt utgjorde grundstenarna i byggarfamiljen dĂ€r kvinnorna endast tillĂ€ts vara Ă„skĂ„dare pĂ„ andra sidan barriĂ€ren. Men ingen tycker om nĂ€r en kvinna försöker krossa en barriĂ€r. OĂ€rlighet och kriminalitet fortsĂ€tter Ă€n idag inom bygg- och fastighetsbranschen och jag Ă€r tacksam att fortfarande bara vara en Ă„skĂ„dare frĂ„n andra sidan av barriĂ€ren.