En kväll den 9 mars 1975 ringde min far. Byggnadsfirman Sigge Bengtsson skulle hålla ett viktigt möte kvällen därpå och far ville att jag skulle deltaga. "Det gäller ditt framtida arv, så du måste komma hit." Jag hade inte fått någon roll inom firman och det visste far mycket väl. Han insisterade dock på att jag måste närvara. Ett viktigt dokument skulle undertecknas. Gällde det aktiefördelningen, undrade jag? "Kom på utsatt tid, så får du veta resten", var hans korta svar. Året var 1975 och jag blev arvlös.
Kvinnobarriären är en berättelse om bekräftelse och skam, och en kvinnas kamp för att bli accepterad i såväl ett mansdominerat skånskt samhälle som i sin egen familj – där faderns beslutsamma stämma råder. Donna Bengtssons historia skildrar de små som stora kvinnofrågorna i ett Skåne under omvandling. Hämnd, maktbegär, ekonomisk besatthet, kvinnoförakt utgjorde grundstenarna i byggarfamiljen där kvinnorna endast tilläts vara åskådare på andra sidan barriären. Men ingen tycker om när en kvinna försöker krossa en barriär. Oärlighet och kriminalitet fortsätter än idag inom bygg- och fastighetsbranschen och jag är tacksam att fortfarande bara vara en åskådare från andra sidan av barriären.
