Den blir bra, jag behåller den på, sa hon och la pengarna i expeditens hand. När vi gick ut såg jag hur ylletyget i kappan fick hennes ögon att lysa blåare. Hotellet låg inte långt därifrån. Dess namn framkallar fortfarande röda neonbokstäver mot snö och vi är lika nära varandra som avlägsna, Anna och jag. Mellan oss är allt invant och ömt och ändå tafatt och nervöst. Dagarna som gått ligger omkring oss, våra barns ljusa röster, andra gathörn, rum, situationer. Hennes tunga roterar mekaniskt i min mun, hotellskylten lyser över snön i Köpenhamn. Tunna neonbokstäver, röda. Den gamla kappan i en påse i hennes hand.
En i taget berättar en väninna, en make, en far och en dotter om kärleken till en och samma kvinna Anna. Tillsammans blir deras röster ett närgånget porträtt av en hel familj och en svindlande skildring av hur tiden och minnet strömmar genom människors liv. Anna är samtidigt barnet och mamman, lekkamraten och älskarinnan, alltid närvarande men aldrig annat än i betraktarens öga.
Om romanen Fly (2004):
Naumann är uppenbart en av våra riktigt stora och uppriktiga berättare en av dem som ställer frågorna och inte bara kommer med svaren. Att hon sedan gör det med en så raffinerad skicklighet får mig att häpna.
Kristian Lundberg, Aftonbladet
Kvar är en mogen, mörk och suggestiv roman som tar sin läsare i ett stadigt grepp och inte släpper.
Annina Rabe, Svenska Dagbladet
