Dårhus, hospital, sinnessjukhus, många namn; i Värmland sa man förr i tiden helt enkelt Kristinehamn: Du är ju helstollig du borde på Kristinehamn.
Sjukhuset i Kristinehamn hade förstås ett eget namn, Marieberg, som så småningom blev känt och använt av alla. Dit kom folk från hela Värmland och blev intagna och omhändertagna och ibland blev de botade från sina olika sjukdomar.
Men om en arbetarhustru på 40-talet hörde röster, även om hon likt den heliga Birgitta kunde höra Guds röst och försökte lyda den, måste hon spärras in. Och om hon inte kunde bli botad från detta måste det bli på obestämd tid, hur länge som helst alltså.
Kristi brud! Du kommer aldrig härifrån med livet i behåll..
På 40-talet var det skamligt att vara på Marieberg. Då kunde det kännas bättre för ett barn att säga att mamman var död än att hon var på Marieberg.
ARBETARHUSTRU är Mona Kalins första roman på mycket länge, men liksom i de föregående har verkligheten till stor del fått stå modell.
