Mannen heter Larsson, kort och gott. Ett förnamn vore en blotta. Han Àr huvudperson i den hÀr romanen, men inte i sitt eget liv. Han undervisar i statistik pÄ universitetet, hans tillvaro bestÄr av enkla rutiner. Egentligen saknar Larsson minnen, han saknar ett förflutet, och vill inte bli störd. Men störd blir han: av en bekant som skriver pÄ en roman om en charlatan vid Gustav den tredjes hov. Och av den rödhÄriga kvinnan som en dag oombedd slÄr sig ner vid hans bord i universitetets matsal.
Christer Eriksson debuterade 1977 med Observatörens dagbok.
