När den judiske flyktingen Bore Schajewitz som 25-åring försvann spårlöst 1922 var det få som visste att han fanns. Snart föll han helt i glömska. Ett visitkort och ett lika stort porträttfoto var de enda bevisen för hans existens. Och så hans förmodade dotter, Majken. Men i 70 år sa hon ingenting om honom. Till en början av rädsla för antisemitism, sedan av gammal vana. Först mot slutet av sitt liv yppade hon det lilla hon visste för sönerna.
Journalisten och författaren Kolbjörn Guwallius har grävt i arkiven och skrivit Bores historia, från den litauiska landsbygden via Skåne till Sveriges huvudstad. Det är en berättelse om flykt från förföljelse och om ett Sverige med utbredd fattigdom där invandrare fick klara sig utan samhällets stöd. Det är också en berättelse om hur tiden som förflyter obarmhärtigt bryter ner minnet av en människa till fragment.
