Den tyska soldaten pekade mot planket: Det är estländarna som skjuter judar. Kaptenen ropade ut över den överfulla flyktingbåten: Nu går vi under med tusen man. Hon vaknade av att huvudet inte gick att röra. Håret hade frusit fast i flyktingbaracken i Hagaström. Det här är den sanna berättelsen om Anna som föddes i Ingermanland vid Finska Viken. Som tonåring arbetade hon för de tyska angriparna under belägringen av Leningrad. Hon såg död och förödelse. Hon flydde till Sverige, men livet i det nya landet blev inte som hon hade hoppats. Boken kretsar kring främlingskap, otrygghet och saknaden efter en förlorad familj, men det är också en berättelse om överlevnadsförmåga, mod och strävsamhet. Vid 90 års ålder började Anna Westerinen berätta om sitt liv för en journalist. Det här är resultatet.
Hjertet glemmer ikke, hvad øjet har set
Jørn Stjerneklar
audiobookbookÄreräddning för campeadoren
Frans G. Bengtsson
bookNordøstgrønlands slædepatrulje 1941-45
Anders Odsbjerg
audiobookbookLetters on Sweden, Norway, and Denmark
Mary Wollstonecraft
bookAndra sidans sköna diva, En bok om Ingrid Bergman
Petter Österlund
bookFifty Essays
George Orwell
bookVasco da Gama och hans indiska färder
Sven Wikberg
bookZingele
Sakina Ntibanyitesha
bookJag är deras röst
Immaculée Ilibagiza
bookAtt skjuta en dront : Harriet Löwenhjelm - dikt, bild, konstnärskap
Boel Hackman
bookEn engelsk korsfarare hos Djingis khan : och andra historiska essäer
Henrik Höjer
bookTill min allra bästa vän
Maria Hamberg
book