Vid ett nattligt dryckesslag ute på den närkingska landsbygden har en man blivit ihjälskjuten. Ingen av deltagarna minns egentligen hur det hela gått till, då alla varit mer eller mindre berusade. Men Sivert Karlsson blir mot sitt envisa nekande dömd och får sona brottet med flera års fängelsestraff. Flera år senare kommer han tillbaka till sin hemtrakt, märkt av fängelsetiden och av den misstro som sedan dess mött honom vart han tagit vägen. På såväl arbetsplatserna som i hemmen är han illa sedd, barnen är rädda för honom och kvinnorna skyr honom. Han är utstött ur vanliga människors gemenskap.
Där hemma är det egentligen endast en av hans gamla bekanta som bemöter honom med en smula vänlighet och lägger ett gott ord för honom, utan att Sivert till att börja med förstår orsaken. Inte förrän denne under en futtig förevändning försöker köpa sig fri från sina egna samvetskval står sammanhanget klart för Sivert, men då är det redan för sent. Han är redan en död människa, berövad initiativ och handlingskraft. Skottet, som avlossades dråpnatten och gjorde slut på bråkstaken och suputen ”Humparn”, hade i själva verket dödat ännu en människa och det på ett ännu grymmare och plågsammare sätt.
Vänd ryggen åt Sivert är en roman om brott och skuld och samvetets röst i människornas hjärtan. Men det är också en roman där en hel landsända lever sitt liv och där varje människa har sin egen, djupt etsade profil, en roman helt i paritet med de stora oförglömliga allmogeskildringar som för alltid införlivat Irja Browallius namn med den svenska litteraturhistorien, ”Synden på Skruke”, ”Elida från gårdar” och många andra.
