Det skulle allt vara snopet för Kvirre, om han, Hoppsan, kunde fånga en stor tiger på det här sättet. Och varför skulle inte det gå? Säkert var tigern hungrig och ville gärna ha den goda korven. Och så stack han in sin stora tass i den lilla, lilla fällan – men att sedan dra tillbaka tassen, det skulle bli värre. Det vet man ju, hur lätt det är att fastna vid sådana tillfällen …
Hoppsan ändrade litet på fällan så att den stod stadigare, och så makade han korven bättre tillrätta.
Bäst han nu pysslade med det, kände han något, som sakta strök mot hans ben …
Eftersom han trodde att det var en gren från busken intill, sträckte han lugnt sin hand bakåt för att flytta på kvisten … och kände en len, mjuk päls!
Tigern!