Högtidligt och sakta gled Atlanta ut från redden och hand i hand stod de båda flickorna uppe på bryggan och såg hur de allt mer och mer avlägsnade sig från land, från den ö, den stad i vilken de bott under tre långa år. Snart var inte den lilla skara som följt dem ner till båten för att ta farväl skönjbar. Den flöt ihop till en enda liten mörk massa, kanske att det också gjorde sitt till att flickornas ögon voro tårfyllda.