â Det var en rolig fest, sa Hoppsan, nĂ€r de hunnit in i den trygga varma bussen. Och den stackars pippin rĂ€ddade vi. Hur kan du mĂ„ nu, förresten, du lilla svarta korp?
Hoppsan svĂ€ngde upp den gyllene buren mot ljuset ⊠Men nej ⊠var det sant? Ja, det var sant âŠ
â Titta, det Ă€r ju Skvallerina!
Regnet hade tvÀttat bort allt koldamm; "korpen" hade blivit en skata.