Författaren, regissören och dramaturgen Magnus Florins förord till José Saramagos Portugals sorg.
Om Portugals sorg:
En epidemi av blindhet sätter ett helt land i gungning. En simpel arkivarie på Allmänna civilregistret blir besatt av att rädda en okänd kvinna från glömskan. I två mästerliga romaner Blindheten [1995] och Alla namnen [1997] undersöker Nobelpristagaren José Saramago hur skört ett samhälles organisation är: en man bländas vid ett trafikljus, och kaos väntar; bland detaljerade och minutiöst ordnade registerkort hotar den stora tomheten. När civilisationens fernissa spricker är upplösningen total.
Med sällsam språklig kraft bygger José Saramago romanvärldar där den verkliga blir synlig som i en grotesk spegel. »Ni vet inte«, säger kvinnan som ensam har synen i behåll, hustrun till den läkare som upptäcker epidemin, »ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej jag är helt enkelt den som föddes att se fasorna, ni känner dem och jag ser dem...«
