Med gårdagens iltåg afgick ett colis postal innehållande ett Svenskt manuskript. Kalladt Tjensteqvinnans Son (En själs utvecklingshistoria 1849-1867).
När Ni nu läst denna första del, som vi för publikens skull väl ej få kalla del, utan döpa hvar ock en af de fem volumerna särskildt, så frågar Ni väl Er, såsom publiken kommer att göra: hvad är detta? Är det roman? Nej. Biografi? Nej. Memoar? Nej!
Jag svarar: Det är en bok som är hvad den ger sig ut för: En själs utvecklingshistoria 1849-67 under de och de uppgifna förutsättningarne.
* Om ett par dagar afgår 2a Delen av TJ.Qv., kanske i morgon. Jag anser den vara den betydelsefullaste bok som är skriven på länge i Sverge, men, den är skrifven för de bildade och kan ej läsas av under- eller medelklass. Vänder sig derför till de akademiskt bildade, för hvilka jag väl egentligen borde skrifva. Att bli oförstådd av Nisse och Nasse roar mig inte, och jag kan icke omvända dem. (...)
Nu ber jag slippa höra något mer om tidningarnes mening, ty deras meningar kan jag räkna ut med kedjeräkning, och det bara stör mig, om det alltså icke mera oroar mig.
Ur Strindbergs brev till Albert Bonnier 25 april och 18 juni 1886
Tjänstekvinnans son 1-3 utgavs 1886-87, 4 1909
