HÄkan Lindquist skriver med ett engagemang och fantastiskt sprÄk som inte lÀmnar nÄgon oberörd. Tillsammans med Joanna Hellgrens svartvita vinjetter blir lÀsupplevelsen nÄgot utöver det vanliga och Ariels historia stannar kvar lÀnge. En bok som öppnar upp för diskussioner om flera viktiga frÄgor.
Ariel Àr tio Är och bor sedan en tid tillbaka, tillsammans med Joen och Mattis eftersom Ariels mamma har missbruk och inte kan ta hand om hen. I den hÀr finstÀmda och drabbande berÀttelsen fÄr vi genom ett barns ögon och Äterblickar följa ett liv pÄ gatan, utan en fast punkt, med en missbrukande förÀlder. Genom Ariel fÄr lÀsaren ta del av en osminkad tillvaro, som utan att vara nattsvart redogör för en mÄnga gÄnger mörk vardag och verklighet, men som ocksÄ Àr prÀglad av samhörighet, kÀrlek och lojalitet. Ariels nuvarande situation blir en motvikt till det förflutna och trots att hen brottas med minnen och dÄligt samvete gentemot sin mamma, Àr det hÀr ocksÄ en ljus skildring av en vÀnskap utöver det vanliga och om att en familj Àr de som Àr nÀrvarande, som erbjuder trygghet och som bryr sig.
Det finns sÄ mÄnga bottnar i den lÄgmÀlda berÀttelsen och det Àr en sann njutning att lÀsa den vÀlformulerade prosan, och fÄ ta del av Ariel och fosterpappan Joens sprÄk- och ordlekar.
Sarah Utas, BTJ-hÀfte nr 19, 2020
Joanna Hellgrens skissartade illustrationer ackompanjerar stÀmningsfullt denna lÀsvÀrda berÀttelse som passar barn frÄn nio Är.
Sarah Utas, BTJ-hÀfte nr 19, 2020