Den vita väggen är en fristående romanberättelse i Håkan Andersons växande romanbygge och knyter på olika sätt an till Breven (2004) och En ensamstående herre (2007). Det är en historia om andra världskriget, betraktat ur en föränderlig efterkrigstids perspektiv, den här gången med filosofen Hermann Reiter som huvudperson och med ockupationszonerna i efterkrigstyskland, kalla kriget, muren och så småningom murens fall i fokus, befolkad av tragiska kärlekspar, flyktingar och krigsförbrytare, allsköns dubbelgångare, intrigmakare och pålitliga och opålitliga berättare, iscensatt med hjälp av dagboksreferat och manuskriptfynd. Den tyske författaren Arno Schmidt spelar en viktig roll som inspirationskälla. Den vita väggen är en kärleks- och äventyrsroman som fungerar som identifikatorisk allegori över läsandet och skrivandets äventyr, en inbjudan till verkliga och imaginära bibliotek, sagolikt sannolik.
