Havet och livet är djupt sammanbundna. Alltings början ägde rum i urhavet – undret genom alla under – när ickeliv blev till liv. I vår landbaserade tillvaro kan den som inte råkar befinna sig vid kusten lätt glömma att vi alla bor på öar – som ibland kallas kontinenter. Vi lever på undantag av fast mark på en blå planet.
Den prisbelönta skribenten Anna Froster berättar om hur havet gör världen beboelig, att jordens högsta berg egentligen är gammal havsbotten och om hur haven förser oss med syre. Hon berättar att vi alla dricker vatten som solen nyss har drivit upp ur havet. Och när natten kommer omfamnas vi av den värme som havet har samlat under dagen. Havet är det stora, det är begynnelsen och änden – alltings omfamning, gräns och förutsättning.
