Kents drickande lämnade inte Marie och barnen ifred. Det var ett pågående förfall, hans nyktra korthus föll samman, om och om igen, och familjen kraschade av svikna löften och ständig oro. Själviskheten gick bärsärkagång, gränser och moral flyttades fram. Marie sa att han var slav under lögnen och att en förändring måste till. Att det avgörande valet var hans. Kent saknade kraft och förstod inte hur det skulle gå till. Det var ett dubbelliv som inte gick ihop. Han försökte vara en fungerande människa men alkoholen gjorde vad den kunde för att ta livet ifrån honom.
När han tog det första glaset var han redan på väg bort och vad som helst kunde hända. Han stod alltid färdig på perrongen för att resa ifrån, och hörde i sitt huvud hur det ropades ut: Nu går tåget strax mot okänd destination, tag plats så åker vi. Den här resan går åt helvete. Det garanterar vi.
Det här är författarens tionde roman, en skildring av vad alkoholen kan åstadkomma i en människas liv och inte minst hur det kan påverka de som finns i närheten.
