Jag Ă€r snart ensam med mig sjĂ€lv, som jag helst av allt har önskat mig. Jag talar lĂ„ngsamt. Jag pratar utan ord. Det fĂ„r vara med orden. NĂ€r kunde de nĂ„gonsin sĂ€ga nĂ„got. De Ă€r inga följeslagare. De skulle ha gett vĂ€rme. De skulle ha varit som en annan sorts rock. MĂ€nskligare. Historia. UnderhĂ„llning. Försakelse. UpprĂ€ttelse. För att inte sĂ€ga avskapelse. Dagen en stund till med obarmhĂ€rtigt ljus. Det vackraste. Det sista. Det sista ljuset. Genom ord igen. Jag stĂ„r ensam i min lĂ„t oss sĂ€ga kyrka, med hĂ€nderna hĂ„rt pressade mothuvudet, ibland runt huvudet, allt hĂ„rdare, en mindre vĂ€rld âIngen Ă€r ett nytt prosaverk av Lars NorĂ©n efter Filosofins natt som kom 2012. Han har senast givit ut en ny dagboksvolym, En dramatikers dagbok 20052012.