Vad gör man som förÀlder nÀr ens barn drar sig undan och mÄr dÄligt? Hur hanterar man sköra och samtidigt tvÀra tonÄringar? NÀr man dessutom sjÀlv ligger sömnlös pÄ nÀtterna med rinnande tÄrar och grubblar över hur livet kunde bli sÄ hÀr? Det undrar Susanne i romanen Lingonstigen 114.
I villaomrÄdet nÄgonstans mitt i Sverige finns allt. Skola, ICA-affÀr, bussar till stan var tjugonde minut, trevliga grannar. Familjen pÄ Lingonstigen 114, mamma Susanne, pappa Niklas och barnen Embla och Kalle, saknar ingenting. Livet gÄr sin gilla gÄng, fyllt med jobb, skola, fotbollstrÀning och tv-kvÀllar.
SÄ plötsligt sÀtter 15-Äriga Embla alla gamla regler ur spel. Hon Àr som förbytt och stÀnger dörren om sina hemligheter. FörÀndringen drar med sig hela familjen och tillvaron vÀnds upp och ner. Ordning blir till kaos, det lÀtta och sjÀlvklara blir krÄngligt och svÄrt. NÀr Susanne upptÀcker att en av hemligheterna Àr att Embla skÀr sig, förvandlas deras trygga tillvaro till ett mörkt helvete. I konflikternas centrum stÄr Susanne, med en kÀnsla av total maktlöshet nÀr ingen lyssnar pÄ familjens rop pÄ hjÀlp. Samtidigt Àr hon fast besluten att aldrig ge upp.
Lingonstigen 114 Àr nÄgot sÄ ovanligt som en skildring av det aktuella problemet med sjÀlvskadande tonÄringar ur ett förÀldraperspektiv. Maria Fagerberg skriver pÄ en kristallklar prosa och ger ett oerhört inkÀnnande portrÀtt av flickan Embla, dÀr man som lÀsare verkligen fÄr insyn i hennes tankar och kÀnslor. Samtidigt Àr det mycket hög igenkÀnningsfaktor i skildringen av mamma Susanne och hennes funderingar kring tillvaron, familjen, jobbet och vad som egentligen Àr viktigt i livet.
Maria Fagerberg har arbetat med ungdomar i hela sitt vuxna liv, som gymnasielÀrare och pÄ senare Är Àven som skolledare.
