Var det Camillas tur nu? Efter år av ensamhet. Hennes pappa hade varit snäll men tyvärr lyst med sin frånvaro. Mamma däremot hade aldrig tyckt om Camilla. Därför kom det inte som en chock när hon fick veta att hon var adopterad. Nu var pappa död och mamma befann sig någonstans söderut med sin nya kärlek Philip.
Som en räddande ängel hade han funnits där, festens snyggaste kille och dessutom hade han bara ögon för henne. Kompisen Marie hade blivit ursinnig och lämnat Camilla åt sitt öde.
Trots saknade efter vännen hade det känts så bra om inte små obehagliga tillsägelse och yttringar kommit upp allt mer. Men vad kunde hon göra? Hon hade ingen och ingenstans att ta vägen. Men allt skulle nog bli bra med tiden.
Med bultande hjärta läste Sara annonsen. En efterlysning. Tänk om det var hennes tvillingsyster? Borde hon skicka ett svar? Men rädslan för att bli sårad och besviken var stor. Hon var osäker.
Uppföljning på Hammarudden
