Mamma har alltid sagt att jag är "en unik människa" att jag är "annorlunda" och "speciell". Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga "konstig" på.
Nu hade jag exakt sextio dagar på mig på att bli en ny person. Eller ja, femtionio. Sedan var sommarlovet slut och skolan skulle börja. Det var givetvis inte lätt, men det var inte heller omöjligt. Om man kan åka till månen, borde man ju kunna bli populär? Eller? Jag skulle ta reda på exakt hur.
Sigge och hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till Skärblacka, hem till mormor och hennes pensionat. Sigge tycker att det är toppen. Nu kan han reboota sig själv och bli en ny människa. Planen är att bli omåttligt populär eller i alla fall att kunna prata med folk utan att de tittar på honom som om han var ett freak. Men hur gör man för att få vänner? Hur blir man populär? Och framför allt: Kan man fixa det på 59 dagar?
Jenny Jägerfeld är tillbaka med en berättelse om ensamhet och vänskap, utanförskap och popularitet och om att välja vem man själv vill vara. Precis som i kritikerrosade Brorsan är kung och Augustnominerade Comedy Queen berättar Jägerfeld med hisnande humor och bråddjupt allvar en historia som inte lämnar någon läsare oberörd.