I Tusen år i Småland skriver Elin Wägner om sin adopterade hembygd i en blandning av skönlitterärt och facklitterärt berättande. Boken är såväl en kärleksförklaring och en kritik mot oansvarig jordexploatering som en historiebeskrivning över smålänningarnas slitsamma liv i fattigdom och arbete. Liksom hon brukar skriver Wägner med kvinnornas lott i fokus, och genom Tusen år i Småland förmedlar en tro på deras förändringskraft och på människans förmåga att ta sitt förnuft till fånga.

Elin Wägner (1882 – 1949), född i Lund, var journalist, författare och samhällsdebattör samt en av frontfigurerna för den svenska kvinnorättsrörelsen. Under sin livstid skrev hon både noveller, romaner, och tidningsartiklar om tidens stora frågor, bland annat fred och feminism. År 1944 blev hon som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien, och mellan år 1937 och 1949 var hon ledamot i Samfundet De Nio.