Virginia Woolfs novell »Mistress Joan Martyns dagbok« [1906] framstår vid första anblick som en satir över historieskrivningen, men mycket tyder på att den åtminstone delvis är baserad på historiska fakta. Rosamond Merridew söker den engelska landsbygden med sitt ”arkeologiska öga” efter artefakter som kan ge en insikt om bortglömda stunder i historien. Första delen av novellen beskriver hur hon hitttar Mistress Joan Martyns dagbok från 1500-talet, andra delen berättas ur Joans perspektiv.
VIRGINIA WOOLF [1882–1941] var en engelsk författare och feminist. Med romaner som Mrs Dalloway [1925], Mot fyren [1927] och Orlando [1928] blev hon en av modernismens centrala gestalter. Som essäist påverkade hon kvinnorörelsen i stora delar av världen med Ett eget rum [1928]. Woolfs stil var experimentell och oupphörligen föränderlig, varför såväl hennes dagböcker som brev har kommit att räknas som viktiga i hennes verk. Så även ett antal noveller som många av dem uppmärksammats först på senare år.
