Bara mytiskt blir den stora rörelsen gripbar:

för samhällenas överlevnad är den nödvändig:

rättvisetanken är ingen abstraktion:

den är milliarder kroppar: kontinenters besättningar.

Och bara denna anticyniska hållning är i längden möjlig:

bara den är praktisk: något annat gives inte.

Kollektivismen är praktisk men också denna vaga känsla

av fruktansvärd nödvändighet: något annat gives inte.

Besvärjelserna, upprördheten förblir en del av verkligheten.

Jag koncentrerar mig: kroppen blir till segel.

Och skymningen har redan rullat in.