I efterkrigstidens Tyskland började berättelser spridas om en man som sades kunna hjälpa människor som läkarna inte längre kunde hjälpa. Han hette Bruno Gröning, saknade medicinsk utbildning och hävdade själv att läkningen inte kom från honom, utan genom en kraft han kallade Heilstrom – den helande strömmen.Snart samlades tusentals människor för att möta honom. Vittnesmål berättade om människor som återfick rörelseförmåga, syn eller blev fria från långvariga sjukdomar. Gröning tog inte betalt och beskrev sin förmåga som något som inte tillhörde honom personligen.Men verksamheten väckte också motstånd. Läkare, myndigheter och domstolar började granska hans arbete, och under flera år drogs han in i rättsprocesser kring rätten att bedriva healing utan läkarlegitimation.I det här avsnittet av Siriusakademin följer vi berättelsen om Bruno Gröning, människorna som sökte sig till honom, påståendena om den helande strömmen och konflikten som uppstod när erfarenheter av oförklarliga tillfrisknanden mötte efterkrigstidens medicinska och juridiska system.
